Allt sämre vårdardimensionering i funktionshinderarbetet
SuPer genomförde i april 2019 en enkät bland de medlemmar som arbetar med funktionshinderservice. Svaren avslöjade ett omfattande utnyttjande av outbildad personal, ökad belastning bland vårdarna och ett behov av små, hemlika enheter.
Funktionshinderarbetet är enligt svaren i utredningen en bransch där vårdarna får använda sin kompetens mångsidigt. Upp till 97 procent berättar att de får utnyttja sin kompetens och sina färdigheter i sitt nuvarande jobb åtminstone delvis. Samtidigt berättar 41 procent att det finns alltför få utbildade vårdare och handledare. I en föregående motsvarande utredning från 2014 var andelen som svarade lika 40 procent.
– Det är tråkigt att konstatera att många saker är oförändrade. Den önskade utvecklingen har inte ägt rum, beklagar SuPers expert på funktionshinderarbete Saija Vähäkuopus, som gjorde utredningen.
Outbildade arbetstagare används enligt utredningen i alla slags anställningar, också stadigvarande. När det finns alltför många arbetstagare utan utbildning för social- och hälsovårdsbranschen under ett arbetspass faller de tunga och ansvarsfulla uppgifterna med allt beslutsfattande på den utbildade vårdaren. Nästan hälften av de svarande berättar också att den psykiska belastningen har ökat klart under de senaste två åren.
– Det här är oroande information, för funktionshinderarbetet är krävande och arbetsförhållandena borde absolut vara i skick. Hur kan branschen bli attraktiv om arbetstagarna ständigt har bråttom och vårdarna måste agera mot sin egen etik?
Mest belastar hotet om våld, men den stora mängden vikarier belastar också den ordinarie personalen, hos vilka en orimlig mängd ansvar hopas.
Mera små enheter och trygghet
Det som belastar vårdarna mest är det återkommande hotet om våld i arbetet och arbetsgivarens otillräckliga åtgärder för att ta itu med det. Det uppgav 79 procent av de svarande. Också här var den centrala faktorn otillräcklig vårdardimensionering och ensamt arbete, vilket man upplevde att sänkte servicekvaliteten och riskerade klientsäkerheten.
Personalunderskottet beskrevs som fortgående och kroniskt. Det syntes i klienternas reaktioner när de fick vänta länge på att få sina behov bemötta.
– Situationen är sådan där klienten varken är ett problem eller krävande, utan denna får inte tillräckligt svar på sitt servicebehov. Exempelvis är den växlande personalen och vårdarnas brådska en stor utmaning för klienter med autism, berättar Saija Vähäkuopus.
I de öppna svaren framhävdes att enheterna borde vara tillräckligt små och personalen tillräcklig. Då kunde det vanligtvis livslånga klientskapet med boendeservice för en person med funktionsnedsättning vara mer hemlikt och man kunde ta hänsyn till klientens speciella behov och önskemål i en lämplig rytm. Det här skulle bidra till både klienternas och vårdarnas välmående.
– I flera svar kom det exempelvis fram att inga begränsande åtgärder behövs om vårdarna har mer tid för sina klienter, säger Vähäkuopus.
Mest belastar hotet om våld, men den stora mängden vikarier belastar också den ordinarie personalen, hos vilka en orimlig mängd ansvar hopas.
Utredningen av funktionshinderarbetet gjordes 8–22 april 2019 i form av en elektronisk enkät bland de SuPer-medlemmar som arbetar med funktionshinderservice. Enkäten fick sammanlagt 721 svar. Hela utredningen publicerades (på finska) den 13 juni på SuPers webbplats.
Text: Henriikka Hakkala