Minnet gynnar stora känslor och skyddar mot traumor
Man behöver inte minnas allt
På Google kan man numera kolla allt – man behöver inte heller lägga telefonnummer på minnet. Men mängden saker som man måste minnas har ändå inte minskat.
Människan och datorn påminner om varandra såtillvida att bådas minnessystem fördelar sig på korttids- och långtidsminne.
Det arbetsminne i datorn som behandlar information i realtid och massminnet för permanent lagring av information är separata delar. Minnesfunktionerna i människohjärnan kan däremot inte lokaliseras till olika platser.
– Man vet att det inte finns separata områden i hjärnan exempelvis för arbetsminnet och lagringsminnet, utan många hjärnområden aktiveras både när man lägger saker på minnet och när man återkallar dem, säger professorn i neuropsykologi Laura Hokkanen vid Helsingfors universitet.
Man tänker sig att arbetsminnet bearbetar det material som kommer via sinnena och det som hämtas från lagringsminnet genom att bedöma det och foga det till det man tidigare lärt sig.
Hur de olika delarna av minnet fungerar kan åskådliggöras med de olika skedena i en butiksresa. Ett förutseende minne ser till att du inte går förbi butiken på hemvägen från jobbet. Ett retroaktivt minne fungerar i sin tur när du återkallar i minnet vad du skulle köpa i butiken. När du går mellan hyllorna förmedlar sinnena information som arbetsminnet behandlar och jämför med tidigare kunskap. Fanns det juice i kylskåpet? Aj jo, jag måste köpa ett nytt batteri till brandvarnaren, just ett sådant där fyrkantigt ...
För att minnas kan man få hjälp av tips från omgivningen, till exempel att man får syn på ett batteri av en viss form när man rör sig i butiken. När man efter en lång paus återser barndomens landskap kan minnet översvämmas av en hel flod av minnen dolda under alla de händelser som ackumulerats med tiden.
Glömska beror enligt Hokkanen ofta på att saker helt enkelt begravs under andra saker. Allt behöver man inte heller minnas. Under sömnen förstärker hjärnan minnen som valts ut för att sparas och förstör andra.
Ett splittrat arbete ätermycket tankeenergi
Laura Hokkanen tror att arbetet idag anstränger minnet och sinnet mer än i gamla tider. Den extra belastningen beror emellertid inte på att hjärnans förmåga att ta till sig kunskap håller på att nå sina yttersta gränser.
– Det som ökar ansträngningen är snarare att dagens arbetare vanligen har flera saker samtidigt i sinnet att överväga och komma ihåg. Att hoppa mellan de olika sakerna äter mycket av hjärnans kapacitet, för efter varje hopp ska nya saker hämtas från lagringsminnet till arbetsminnet. Det gör det svårt både att lägga saker på minnet och att återkalla dem i minnet, förklarar Hokkanen.
Minnet störs alltså av att arbetet är splittrat. Ett rutinmässigt, förutsägbart arbete är kanske tråkigare och fysiskt tyngre, men det ger mer rum för minneskapacitet och tankeenergi för eget bruk.
Blir minnet latare när man kan låta smarttelefonen minnas saker för sig, och man kan kolla på Google allt man glömt? Fickräknarna försämrade ju på sin tid människornas grundläggande räkneförmåga.
Enligt Hokkanen behöver vi inte vara rädda för att minnet ska tyna bort i brist på användning.
– Informationstekniken minskar inte det som vi måste minnas, men den ändrar naturen av den kunskap vi ska tillägna oss. Betydelsen av spridda detaljkunskaper ökar, för sådant finns det närmast obegränsat av i datanätet.
Text: Antti Vanas, foto: Salla Pyykölä