6.5.2020

Kolumn: Corona, och åter corona

Det här är en coronavår, det kan vi ingenting åt. Många andra saker nog.

Vi måste alltid prioritera. Under studierna lärde vi oss om Maslows behovshierarki, eller behovstrappa, och också nu ska vi se ändamålsenligt på sakerna. 1. Fysiologiska behov, att hållas vid liv, 2. Trygghetsbehov, att skydda sig mot faror, 3. Behov av gemenskap, att höra till en grupp och vara älskad, 4. Behov av uppskattning, självrespekt och att få respekt av andra samt 5. Behov av självförverkligande, möjlighet att uppnå sin fulla potential och få utnyttja sina kunskaper.

Jag kommer bra ihåg hur vi i tiden lärde oss de här Maslowska trapporna med avseende på vården och vårdfilosofin. Vi ska tillsammans kasta en blick på dem ur vårdarbetets synvinkel. Vi vårdar människor från de minsta till de äldsta, från de uppväxande till de döende. Hur ska de här trapporna synas i arbetet, i både vårdarens och arbetsgivarens verksamhet?

Corona gör arbetet till en utmaning, men det finns anvisningar om rätt hantering och skyddsutrustning för att hindra spridningen. Problemet är bristen på skyddsutrustning, som gör arbetet tungt och för en del också skrämmande. Vi har nästan dagligen fått ny information om viruset. Nu vet vi hur vi ska hindra att vi själva sprider viruset innan vi ens vet om att vi är sjuka. Som yrkespersoner vet vi hur man hindrar att virus smittar från en patient. Vi bär vårt ansvar för arbetar- och patientsäkerheten när vi är på jobb. Helhetsansvaret för all säkerhet ligger ändå alltid hos arbetsgivaren. Så säger lagen. Arbetsgivaren måste absolut skaffa de nödvändiga skydden och inte vänta på att läget förvärras.

Corona har också skapat samhörighet och det behövs nu i det här arbetet. Talesättet ”vi är alla i samma båt” stämmer verkligen. En del står i främsta ledet både på sjukhusen och på vårdhemmen för gamla och handikappade, men allas arbets- och civilliv påverkas av viruset.

Om vårdpersonalen säger man alltid att ni är så värdefulla och ni behövs verkligen. Det vet vi nog. Vi är stolta över vårt yrke och kunniga. Nu vill vi att det också ska synas konkret. Just nu finns det en chans, för vårdarna bär ett stort ansvar i den här situationen. För det bör vi få mer än ära och applåder.

Vad kan självförverkligande i arbetet innebära? Det kan exempelvis vara att man får göra sitt arbete med hela sin yrkesskicklighet, etiskt och samtidigt med en tanke om hur det kan göras ännu bättre, förnuftigare och mer människonära.

Den här coronavåren får mig att tänka på filosofen Zenons ord: ”Ödet är en ändlös kedja av orsak och verkan, som ger ordning åt allting. Ödet är förklaringen till hur världsalltet fortsätter sin gång.”

Silja Paavola

www.superlehti.fi

Om vårdpersonalen säger man alltid att ni är så värdefulla och ni behövs verkligen. Det vet vi nog. Vi är stolta över vårt yrke och kunniga. Nu vill vi att det också ska synas konkret.