1.4.2020

Kolumn: Mitt i krisen bör vi se framåt

För närvarande är världen upp och ner på grund av corona. Det är ingen bagatell när beredskapslagen gäller. Människornas liv är totalt upp och ner, och den påverkar allting. De här sakerna är något man begrundar över hela världen och i Finland. Vi har följt och följer verkligt noggrant vad olika instanser och statsmakten beslutar och informerar om sakerna.

Beredskapslagen bestämmer mycket och dess syfte är att under undantagsförhållanden skydda befolkningen samt trygga befolkningens försörjning och landets näringsliv, upprätthålla rättsordningen, de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna samt trygga rikets territoriella integritet och självständighet. Det här syftet är å ena sidan nära människan och å andra sidan mycket långt från människornas dagliga liv.

Inom SuPer har vi funderat mycket över hur beredskapslagen drabbar våra medlemmar. Hur påverkar beredskapslagen SuPer-medlemmarnas arbete? Hur har arbetsgivaren i den här situationen sett till arbetarskyddet och säkerheten i arbetet? Är permitteringar egentligen ens berättigade i den här situationen? Varför är en del permitterade medan andra igen arbetar alltför mycket? En del av dem som är på jobb har en aning motstridiga tankar. Det är bra att det finns arbete, men blir jag smittad eller är jag smittobärare? Vissa av dem som jobbar kan tillhöra den så kallade riskgruppen. Hur får jag pengarna att räcka till om eller när jag permitteras? De här frågorna har många funderat på under de senaste veckorna.

Vi har på förbundets webbplats och sociala medier samlat svar på många frågor, som nu kan vara till nytta. Vissa frågor har klara och tydliga svar, men i en så här exceptionell situation finns det fortfarande många frågor som inte har några svar. En oklar situation är stressande för många. Det måste man förstå. Nu måste vi bara acceptera den osäkerhet som är följden av den här situationen. Beredskapslagen har gjorts för undantagstillstånd och ett sådant lever vi i just nu, senast var det så 1939.

Också det är säkert att den här situationen inte är evig, den upphör nog i sinom tid. SuPer måste se framåt också nu. Vi ska alltid hålla i minnet att morgondagen kommer och då ska vi vara redo. Intressebevakningen är klurig på det sättet att trots att vi nu i den här extrema epidemiska och ekonomiska situationen måste vidta speciella åtgärder är förbundets kärnuppgift ändå att bevaka medlemmarnas intresse. I den här situationen där säkerheten är nummer ett måste man vara ”äckelrealist” och konstatera att inga räkningar betalas med den. Vi är mitt i en kris, men det får inte skymma våra framtidsplaner.  Förbundet måste fundera över medlemmarnas intressebevakning i sin helhet, från utbildningen till arbetslivets kringelikrokar. Hurdana är de nya kollektivavtalen och deras innehåll? Hur ska välmåendet och arbetarskyddet ordnas? Hurdan pension ger arbetet? Här råder inget uppehåll, utan tvärtom har vi verkligen stött och blött frågorna. Vi får nu lov att leva i en föränderlig värld. Det är emellertid säkert att ekonomin alltid tar sig, men välfärdssamhällets tjänster byggs inte upp på ett ögonblick. De får inte skrotas, det ska vi hålla fast vid.

Vi ska fortsättningsvis hålla ihop. Fråga dina arbetskamrater: Du är väl redan SuPer-medlem?

Silja Paavola

www.superlehti.fi