Kolumn: Uppskattningen av yrket utgår från en själv

Vem minns den dagen när man hade examensbetyget i handen och fick börja på en ny arbetsplats? Själv kommer jag alltid ihåg att jag var verkligt stolt över mitt eget yrke och egentligen också nöjd när jag kom till just den arbetsplats jag hade velat.

Jag minns också bra en lärare som konstaterade att när ni nu har fått ert betyg ska ni komma ihåg att i det här yrket utvecklas man genom arbetet. Nu är ni noviser och det beror mycket på er själva om ni utvecklas till mästare i yrket. Jag tycker att det var en riktigt bra regel för hur man utvecklas i det här yrket.

Uppskattningen av yrket beror också mycket på oss själva. Om vi ger efter för tanken att jag bara är något vad som helst, då är spelet förlorat. Men om vi tänker att vi är kunniga professionella personer och att det beror på mig om jag utvecklas, då går det bra. 

För några år sedan gjorde vi en utredning som fick namnet Yrket kräver yrkeskunskap. Det sammanfattar egentligen allt. Du kan inte vara en flinthård yrkesperson om du inte har en yrkeskunskap som du förädlar. Och det har alla SuPer-medlemmar!

Jag har under året ofta hört hur man förringar vår yrkeskunskap. Och visserligen, nu har vi fått ett antal lagförslag av vilka man får den uppfattningen. I lagen om småbarnspedagogik finns det en bestämmelse om att en barnträdgårdslärare ansvarar för att planen för småbarnspedagogiken görs. Samtidigt förbjuds det ingenstans i lagen att en närvårdare eller en barnskötare gör det, förbudet ges av organisationen. Huvudlöst, säger jag.

Vem annan är mer närvarande för barnen än en närvårdare eller en barnskötare, som då också har kunskap att göra upp planen. Och ingen gör det här arbetet ensam, så man måste kunna diskutera olika åsikter. Å andra sidan behöver man absolut också föräldrarnas åsikt för planen, inte bara den anställdas. Föräldrarna har ett stort fostringsansvar för barnet.

Primärskötarnas och närvårdarnas yrkeskunskap förringas också på vissa sjukhus. Om det sägs att man inte får delta i en läkemedelsbehandling eller att man inte kan verka vid en jour är påståendet verkligen alldeles felaktigt. I närvårdarutbildningen ingår undervisning i läkemedelsbehandling och man godkänns i läkemedelsräkning bara när man har räknat allt rätt. I arbetet ordnas olika slags test om läkemedel och räkningar med fem års mellanrum eller oftare. När vi ser på jouren och på de patienter som inte kan fungera självständigt är de ofta gamla människor som behöver mycket hjälp. De yngre är å sin sida ofta så sjuka att också de behöver hjälp för sina grundläggande behov. Och båda grupperna behöver förstås ordentlig kontroll av sitt tillstånd.

Allt det här ger närvårdarexamen kunskap för. Lagen hindrar inte att allas yrkeskunnande utnyttjas. Det här är ett reglerat yrke, vem som helst kan inte utöva det som beteckning eller som yrke. Men en person som har närvårdarexamen eller den gamla beteckning som föregick denna har rätt att utföra arbete enligt sin yrkeskompetens. I närvårdarens etiska principer beskrivs vårt yrke bra:

Arbetet innebär  att stöda människans tillväxt, utveckling och välmående, att främja hälsa, visa omsorg samt ge vård vid sjukdom.

Hälsingar,

Silja