Kolumn: Utbildningsreformen är en ödesfråga

Många SuPer-medlemmar kanske känner att de inte orkar läsa mer om detta ämne. Men det lönar sig att göra det eftersom det rör just dig. Framtida förändringar inom yrkesutbildning rör oss alla, de som befinner sig i arbetslivet nu och de som ska göra det i framtiden. Det är fråga om respekt för vårt yrke och dess framtid. Jag tycker att man ska kämpa för den även på arbetsplatserna.

Yrkesutbildningsreformen är på väg och är delvis redan igång. Förändringen kommer att bli stor nästa år om allt går som det är tänkt. Minister Sanni Grahn-Laasonen har konstaterat om förändringen att ”Samarbete mellan företag och utbildning är grunden för allt – jag uppmanar till samarbete”. Jag håller med, men här har man glömt att arbetsplatser inom kommun och samkommun har undervisningsskyldighet. Det är således inte fråga om frivillighet som hos företag, även om företag inom vår bransch har varit mycket positiva i denna fråga. Undervisningsskyldigheten anses inte vara dålig utan den tillför definitivt djupare kunskaper inom yrket. Teorikunskapen har undervisats i skolorna och även det tillvägagångssättet har konstaterats vara bra.

Men nu finns det i den planerade reformen brister som inte kan accepteras. För det första; att undervisning och handledning inte ersätts. Ändå är det tänkt att det blir mer handledning på arbetsplatserna och det ska genomföras med ytterligare minskad personalstyrka. Den andra bristen är den nya utbildningsplanen. Den ska vara kompetensbaserad och individuellt skräddarsydd genom hela studievägen. En fin tanke, men när man lägger till även ungdomsgarantin så är det något som inte stämmer.

Naturligtvis finns det bland ungdomar de som redan från barnsben varit intresserade av denna yrkesgren och bara slukat i sig kunskap, men på de allra flesta stämmer inte den tanken. Av yrkesexamen är det närvårdarexamen som är mest populär. När man gjorde en undersökning bland yrkesskoleelever gällande deras uppskattning för vald utbildning visade den tydligt att de uppskattar skolundervisning. Det vill säga teoriutbildning som nu är tänkt att minskas. Målsättningen är examenssystem som tydligare och bättre motsvarar behoven i arbetslivet och samarbetet med företag – som det så fint heter.

Vad betyder detta i framtiden? Helt enkelt minskning av teoriutbildning som redan reducerats ordentligt. Om vi låter detta fortsätta är följden försämrad yrkeskompetens. Och varför angår detta alla? Därför att yrkeskompetensen definierar uppgiftens svårighetsgrad och därmed också lönen. Vi måste se till att när en studerande kommer med utbildnings- eller läroavtal till arbetsplatsen måste denna ha redan utsedda yrkeshandledare och de är närvårdare. Det är en ny och på ett sätt redan en gammal modell. Studerande med läroavtal har även hittills varit tvungna att ha en så kallad egen handledare och det måste man ha även i den nya utbildningsavtalsmodellen. Således måste skolan, där studerande kommer ifrån, även utbilda arbetsplatshandledare. Det är en modell där medarbetaren på riktigt kan få tid till undervisningsarbetet eftersom ansvaret att uppnå målsättningar som är uppsatta för studieperioden i fråga vilar på den studerandes och handledarens axlar.

Utbildningsreformen kräver motåtgärder från vår sida. Vår uppgift är att hålla fast i yrkeskompetensen och yrkesstoltheten. Om vi inte kämpar blir problemet att studeranden med läroavtalsutbildning anses vara arbetskraft och ingen betalar för utbildningsavtalen. Det här går vi inte med på!

SuPer har som förbund inkommit med många yttranden i frågan, fört och för samtal och fortsätter kampen.

Hälsningar,

Silja