3.3.2021

Kolumn: Vem bestämmer hur betydelsefullt arbetet är?

Arbetets betydelse tas för närvarande upp i många diskussioner. Jag funderar på vem eller vad som bestämmer vad för ett arbete som är betydelsefullt?  Är det pengarna eller menar man arbetets samhälleliga betydelse, talar man om arbetets betydelse för individen eller för den som utnyttjar en tjänst? När man i samhället börjar fundera över arbetets betydelse ska fackförbundet lyssna noga. Förbundet har som uppgift att berätta för alla vad dess medlemmar gör.

SuPer-medlemmarnas arbete är alltid betydelsefullt, både för samhället och för den individ som får service. Det här har alltid basunerats ut. Ni medlemmar vet hur betydelsefullt ert arbete är, men ganska många säger också att de inte längre orkar med den här rumban och coronan. Arbetstagaren tillfrågas sällan om hur betydelsefullt arbetet är. I allmänhet är det någon annan som bestämmer den saken.

Ibland är det bra att ta en funderare, bara för egen skull, på varför man gör sitt arbete. Vårdarens arbete är i sig givande, intressant och utmanande. Det möjliggör också fortsatt lärande och studerande. Det här arbetet har alla förutsättningar att erbjuda sin utförare ett gott och givande arbetsliv.

Det finns emellertid många problem inom branschen. Något har gått sönder och vi vet alla var felet ligger. Orsaken är sparåtgärderna inom den offentliga servicen. Sparmål har varit utbildningen, arbetsbeskrivningen, personalmängden och förstås lönen. Länge orkade vi ändå tro på att det också kommer förbättringar. Men visst är det speciellt att man måste skriva in självklarheter i lagen och att vi också efter det måste vakta på att lagen iakttas.

Varje gång det är val i sikte lyfter allmänheten fram hälsovården, äldreomsorgen och utbildningen.  De här arbetena upplevs som viktiga för alla parter. Ändå förs det alltid en kamp om dem.

När vi talar om arbetets betydelse kan vi inte låta bli att tala om pengar. Under den senaste tiden har det kommit kommentarer att om arbetet en gång upplevs som viktigt kunde man i stället för lön tala om belöning. Det är bara nonsens, säger jag. En arbetstagare som gör ett betydelsefullt arbete får alltid också pengar, lön, för sitt arbete. Arbetsgivaren kan belöna för ett gott arbete, och arbetstagaren kan uppleva sig ha fått belöning när en klient eller en patient är nöjd med sin vård. Det är det immateriella goda man får av sitt arbete och som också håller uppe engagemanget.

Utan engagemang i arbetet orkar man inte, hur betydelsefullt arbetet än vore. Hur får vi mer av det? Det vet ni bäst. Jag antar ändå att jag inte har alldeles fel när jag säger: Arbetsbeskrivningen måste fås i skick och arbetsmängden uthärdlig. Arbetstiden måste räcka till för mängden arbete. Vi kan inte glömma lönen. Chefen har en viktig roll. Det är krävande att leda så att hela arbetsgemenskapen tas med, men det förbättrar välmåendet för alla. Välmående i arbetet är också vägen till återhämtning, motivation och utveckling av arbetet. Alltså att göra arbetet meningsfullt. Det är till nytta för arbetstagaren, den som får service och hela samhället.

Pekka Himanen har sagt: ”Människan är i arbete de bästa timmarna i livet. Upplevelsen av arbetet som antingen meningsfullt eller meningslöst påverkar på ett avgörande sätt hela livets meningsfullhet.”

Hälsningar,
Silja