Planeringen av arbetsskift har stor betydelse för att förena arbets- och familjeliv
Man hör från många håll att välfärdsområdena har börjat automatisera arbetsskiftsplaneringen. Den ekonomiska situationen är stram och sannolikt försöker man därför spara in på alla områden. Genom denna automatisering kan chefernas arbetstid frigöras till andra uppgifter, men det är bra att noggrant överväga dess effekter.
I många välfärdsområden har man använt sig av autonom arbetsskiftsplanering, där de anställda själva har planerat sina skift med hänsyn till egna och andras behov samt vissa begränsningar. Trots att införandet av modellen hade sina utmaningar, har man lyckats bättre än väl och personalens arbetsförmåga har förbättrats avsevärt. Att sluta använda modellen kan ha långtgående konsekvenser för arbetsförmågan. Det är klart att införandet av ett automatiserat program inte kan ersätta fördelarna med att de anställda själva planerar sina skift ur ett arbetsförmågeperspektiv.
Baserat på den information vi har fått finns det anledning att oroa sig för att kraven i arbetarskyddslagen inte längre kan uppfyllas till fullo på grund av programmets begränsningar.
”Man betonar vikten av att förena arbets- och familjeliv, men samtidigt skapar man praxis som inte stöder målen.”
De anställdas individuella behov när det gäller arbetsskift glöms bort när man med ett automatiserat arbetsskiftsplaneringsprogram vill enhetliggöra skiftplaneringen. Att öka jämlikheten har på många ställen inneburit att de anställda måste anpassa sig till att arbeta morgon-, kvälls- och nattskift enligt programmets planering, oavsett hälsotillstånd och egen arbetsförmåga. Genom att införa ett automatiserat arbetsskiftsplaneringsprogram hänvisar arbetsgivarna till ökad jämlikhet.
Jämlik behandling är av yttersta vikt och kan genomföras genom att beakta personalen på individnivå. Detta kräver kompetens från arbetsgivarens sida, vilket är en del av god arbetsförmågeledning.
Enligt arbetarskyddslagen ska arbetsgivaren beakta arbetstagarens personliga förutsättningar, såsom åldrande, och vid behov genomföra individuella arbetarskyddsåtgärder för att säkerställa arbetstagarens säkerhet och hälsa. Detta är särskilt viktigt för personer över 55 år, men dess betydelse får inte glömmas bort även för yngre.
Det är svårt att förstå att man i tal betonar vikten av att förena arbets- och familjeliv, men samtidigt skapar praxis som inte stöder målen. En välmående personal är varje arbetsgivares viktigaste och även dyraste resurs. Genom att ta hand om den säkerställs personalens och tjänsternas tillgänglighet och onödiga kostnader minimeras.
Enligt Kevas uppskattning uppgick kostnaderna för arbetsförmåga i kommuner och välfärdsområden till cirka 1,2 miljarder euro år 2023. Har välfärdsområdena råd att öka dessa kostnader genom att enhetliggöra och likställa arbetsskiftsplaneringen med ett program som ändå inte stöder andra viktiga mål i arbetslivet?
Publicerad på svenska 29.7.2025.
Mer information
