57 procent av dem som svarade på SuPers medlemsenkät i våras berättade att de hade upplevt sexuella trakasserier i arbetslivet under de senaste fem åren. Dessutom hade 63 procent under samma period sett, hört eller fått kännedom om sexuella trakasserier på sin egen arbetsplats. SuPers ordförande Päivi Inberg betonar att sexuella trakasserier är ett strukturellt problem i arbetslivet. Det drabbar framför allt unga kvinnor, och det är något vi måste ingripa mot på ett tydligt och målmedvetet sätt.

Bild: Zhuravlev Andrey/shutterstock.com

SuPers medlemsenkät visar tydligt att sexuella trakasserier tyvärr är vanliga också på SuPer-medlemmarnas arbetsplatser. Framför allt handlar det om trakasserier från klienter. Av dem som hade upplevt sexuella trakasserier uppgav hela 87 procent att det var en klient som hade utsatt dem. Trakasserierna kan vara både verbala och fysiska. Det kan till exempel handla om sexuella kommentarer eller om att en klient rör vid en arbetstagare utan lov.

Enkäten visar också att sexuella trakasserier förekommer mellan arbetskamrater. Det kan till exempel handla om att en arbetskamrat skickar nakenbilder eller kommer med sexuella förslag, antingen ansikte mot ansikte eller via sociala medier. Ungefär 10 procent av dem som svarade uppgav att den som trakasserade dem var en arbetskamrat.
Det är också oroväckande att många inte berättar om trakasserierna för arbetsgivaren. Var tredje person som hade upplevt sexuella trakasserier hade inte anmält det till sin arbetsgivare. Det kan naturligtvis finnas många olika orsaker till att man inte berättar.

Enkäten visar också att arbetsgivaren inte alltid ingriper när trakasserier kommer till arbetsgivarens kännedom. När man frågade om arbetsgivaren hade ingripit efter att ha fått information om trakasserierna svarade ungefär en tredjedel nej. Här ser vi stora skillnader mellan arbetsplatserna. På vissa arbetsplatser finns en tydlig nolltolerans och man ingriper snabbt. På andra arbetsplatser kan trakasserierna förminskas eller lämnas utan åtgärder. I vissa fall lämnas ansvaret för att hantera situationen till arbetstagaren själv. Arbetstagaren kan till exempel få höra att man måste förstå klientens beteende eller att sådant helt enkelt hör till arbetet.

Det verkar också finnas en hel del att förbättra när det gäller arbetsplatsernas nolltolerans och tydliga instruktioner. Nästan 30 procent av dem som svarade berättade att arbetsgivaren inte tydligt hade informerat om att alla former av sexuella trakasserier är förbjudna på arbetsplatsen. Bara 28 procent uppgav att det fanns tydliga instruktioner för hur man ska agera och hur situationen ska utredas när sexuella trakasserier förekommer. På drygt 40 procent av arbetsplatserna saknades tydliga instruktioner.

Enligt Statistikcentralen har mer än hälften, 54 procent, av kvinnorna i åldern 18–74 år upplevt sexuella trakasserier någon gång under sitt arbetsliv. Framför allt unga kvinnor utsätts för sexuella trakasserier i arbetslivet, och det här syns tydligt också i SuPers enkät.

Sexuella trakasserier är förbjudna enligt lag. SuPers ordförande Päivi Inberg är ändå orolig över att trakasserier håller på att bli något som man vänjer sig vid inom vårdarbetet. Sexuella trakasserier får aldrig förminskas eller förklaras bort med att de beror på klientens sjukdom eller hör till arbetets karaktär. De får inte heller avfärdas som ett skämt på arbetsplatsen. Det handlar om ett strukturellt problem på finländska arbetsplatser och i arbetslivet, och det måste vi ingripa mot. Arbetsgivarens agerande, tydliga instruktioner och ledningens nolltolerans är avgörande. Sexuella trakasserier hör inte till arbetet, och ingen arbetstagare ska behöva acceptera dem som en del av sitt jobb.

SuPer undersökte våren 2026 sina medlemmars erfarenheter av sexuella trakasserier. Över 930 medlemmar svarade på enkäten inom utsatt tid.

SuPer är Finlands största fackförbund för yrkesutbildade inom social- och hälsovården samt för vårdpersonal inom småbarnspedagogiken.