Jag är av naturen hjärtlig och kommer överens med olika typer av människor. Jag står inte passivt och väntar på att någon annan ska lösa problem på arbetsplatsen. I Lappland är vi närvårdare mångsidiga, och kan till exempel rycka in som fixare i olika situationer.

Som arbetarskyddsfullmäktig har jag besökt alla arbetsplatser i mitt område som omfattar Simo, Keminmaa och Tervola, och har fått se allt möjligt. Världen har i denna roll vidgats.

”Jag har lärt mig hur man uttrycker sig neutralt utan att kränka någon.”

Pauliina Laakso

Det kallas för ett utvecklingsinriktat förhållningssätt. Problem lyfts ofta inte fram direkt, utan jag får höra om dem, till exempel vid kaffebordssamtal. Medarbetarna är rädda för att få ett dåligt rykte eller att bli utpekade. Vikarier är rädda för att mista jobbet. Det hände mig när jag var yngre. Jag jobbade som vikarie och när jag öppnade munnen, fortsattes inte min anställning.

Alla, men kanske särskilt unga kvinnor, borde i arbetslivet vara bättre insatta i sina rättigheter – och även skyldigheter. Vid introduktionen av en ny medarbetare fokuserar man på det konkreta arbetet, medan det administrativa helt kan ignoreras eller också antar man att medarbetaren redan är insatt.

Unga kvinnor diskrimineras i arbetslivet, och de förstår inte nödvändigtvis själva när det händer. Jag har till exempel sett hur en arbetsgivare avslutade anställningen för en långvarig vikarie eftersom denna hade tagit sjukledighet fram till början av föräldraledigheten. Jag känner också till en anställd som blev fast anställd under föräldraledigheten, men arbetsgivaren vägrade skriva på anställningsavtalet förrän medarbetaren återvände till arbetet. Båda fallen är exempel på diskriminering under graviditet.

Jag minns när jag som nyutbildad kom till en ny arbetsplats och försökte framföra mina egna idéer. De stoppades direkt. Vid den tiden fick de yngre definitivt inte ge råd till de äldre medarbetarna. Man fick bara höra att det alltid har gjorts på ett visst sätt och att det kommer det att fortsätta så. Redan då bestämde jag mig för att jag om jag någon gång fick fast anställning, definitivt skulle lyssna på de yngre. De kommer direkt från skolan med ny kunskap. Det känns som att arbetskulturen i det här avseendet har förändrats. Medarbetarna är generellt sett mer öppensinnade. Det är lättare för nya att komma in i arbetsgemenskapen. Det gynnar ingen att uppträda som en snobb när bristen på vårdpersonal är stor.

Välfärdsområdet är den största arbetsgivaren i Lappland. Ur ett arbetsmiljöperspektiv betyder det långa avstånd. På vintern kan temperaturen vara så låg som -40 grader och vägunderhållet är dåligt. Det är en stor utmaning för arbetssäkerheten, särskilt inom hemsjukvården, där mycket arbete utförs på egen hand. Arbetarskyddsfullmäktige i Enare fick en stor arbetsseger när Enare jour fick en bevakningstjänst. Det är för övrigt den enda dygnet runt öppna jouren inom grundläggande hälsovård i Lappland.

”Enligt mig är den arbetarskyddsfullmäktiges viktigaste uppgift att vara närvarande och lyssna på medarbetarna.”

Pauliina Laakso

Jag har satt mig in i frågor som påverkar arbetsplatsens säkerhet och medarbetarnas hälsa. Många vet inte vad arbetsmiljö innebär eller vad en arbetarskyddsfullmäktig gör. Jag upplever att jag har lyckats när en medarbetare kontaktar mig.

Text: Saija Kivimäki, bild: Sofianna Hanhisuanto. Artikeln har publicerad på finska i SuPer-tidningen 4/2025.

Se även