Ni borde ta reda på hur våra åldringar inom hemvården och dygnetruntvården har det. En sådan hälsning skulle Sari Ilonummi, SuPers sakkunnig inom äldrearbete, vilja skicka till arbetspensionsförsäkringsbolag Varmas verkställande direktör Risto Murto och andra finansprofiler och beslutsfattare.

Jag tror att man har en förskönad bild om äldreomsorgen om man inte vet hur sakerna ligger till. Det är till exempel lätt att tro att man inom dygnetruntvården sover lugnt på nätterna.

Murto väckte nyligen en livlig debatt genom att föreslå att vuxna barn borde ta mer ansvar för sina åldrande föräldrars vård. Förslaget har fått kritik eftersom det skulle skapa ojämlikhet utifrån familjeförhållanden och förmögenhet.

Men det är även en kvinnofråga: vårdansvaret brukar bevisligen falla på medelålders kvinnor.

– Om pressen för att vårda sina föräldrar och kanske även svärföräldrar skulle växa, skulle den öka ännu mer hos närvårdare? Det är ju de som kan det här arbetet. Samtidigt söker man efter utvägar hur man i framtiden täcker bristen på vårdpersonal. Det är något bakvänt i det hela, ekvationen går inte ihop, funderar Ilonummi.

Ilonummi anser dock att debatten i sig är viktig: de äldres antal är redan nu stort, och ökar under de kommande årtionden, och på något vis måste vi se till att varenda en får ett människovärdigt liv ända till slutet. Enligt henne skulle det vara bra att fråga om anhöriga ska umgås mer med de äldre men nu ser det ut att målet med debatten verkar bara vara att spara på äldrevården.

– Det går inte. Även om det kostar, och även om vi inte vill, behöver vi mer äldreservice. Utan pengar kan vi inte lösa den här krisen.

Dåligt med sparobjekt

Även den politiska styrningen har den senaste tiden riktat in sig på sparandet. I början på året sänktes personaldimensioneringen inom dygnetruntvården från 0,65 till 0,6. Kostnader inom äldreservice har man försökt minska både genom att prioritera hemvård och gemenskapsboende. Mer sparåtgärder tänker man vidta genom att ersätta en del av vårdarna med tekniska apparater och applikationer. Målsättningen gällande denna lag är att den ska möjligen träda i kraft i början av nästa år.

Enligt Ilonummi är inte alla lösningar hopplösa men det finns inte så mycket spelrum eftersom man försämrat äldreservicen så mycket redan.

– Det är bra att komma ihåg att lagarna bestämmer även om tjänsternas rättidighet och kvalitet. Inom hemvården och dygnetruntvården har man gallrat bort allt möjligt ända från utevistelse till rehabilitering. Kvar finns endast basvård och sjukvård, och båda kräver yrkeskunskaper.

”Närvårdarna utbildar sig för att kunna utföra sitt arbete på bästa möjliga sätt.”

– Sari Ilonummi

Klienterna har sämre kondition. De flesta har minnessjukdom. Dessutom har många även andra allvarliga sjukdomar så vård av dem kan inte vara de anhörigas ansvar.

– Hur många anhöriga kan konsten av krävande sårvård och läkemedelsbehandling, eller kan till exempel något om skötsel av drän? Närvårdarna utbildar sig för att kunna utföra sitt arbete på bästa möjliga sätt, konstaterar Ilonummi.

Lyssnar man på de äldres synpunkter?

Redan nu tar många finländare hand om sina åldrande anhöriga. Enligt Närståendevårdarnas förbunds bedömning har cirka 350 000 personer huvudsakligt ansvar för sina anhörigas vård. Endast cirka 15 procent av dem har ett avtal om närståendevård, vilket betyder att större delen av dem utför arbetet utan avtal och ofta utan tillräckligt stöd.

Ilonummi påminner att om ansvaret alltmer överförs till anhöriga blir vårdkvaliteten lidande och då riskeras både den äldres och anhörigas säkerhet.

– Valvira är myndigheten som bevakar närvårdarnas och andra yrkesutbildade personers arbete inom social- och hälsovården. Men ingen bevakar de privatpersoner som vårdar sina anhöriga.

Det är belagt att belastning inom närståendevård ökar risken för våld i nära relationer. Å andra sidan kan minnessjukdomar orsaka oberäknelighet och våldsamt beteende.

Enligt Ilonummi fungerar de anhörigas och vårdarnas samarbete oftast bra. Utan äldreservice lämnas de anhöriga ensamma, och det är inte många som vet hur de ska agera i en belastande situation, eller var man kan söka hjälp.

– Ibland kan självbestämmanderätt orsaka oenighet. De anhöriga vet inte eller förstår inte att utan intressebevakningsfullmakt har de ingen rätt att bestämma över den äldres angelägenheter, och även med giltig fullmakt står självbestämmanderätten i främsta rummet.

Vid beslutstagande ska den äldres önskan och vilja tas i beaktande även när minnessjukdomen är långt gången. Dit hör även önskan om yrkeskunnig vård.

Text: Saija Kivimäki, översättning: Laura Koskela, bild: iStock.

Artikeln har publicerats i SuPer-tidningen 9/2025.