SuPers utredning: Närvårdare upplever att den lagstadgade kvaliteten i vården inte förverkligas i tjänsterna för äldre
SuPers nyligen gjorda utredning avslöjar stora problem i tjänsterna för äldre, men vittnar också om närvårdarnas gedigna yrkeskunskaper och motivation. Närvårdare som arbetar inom tjänsterna för äldre är engagerade och kunniga och bryr sig om klienterna, och tre av fyra informanter uppgav att klienterna är det största glädjeämnet i arbetet. Dock arbetar närvårdarna under förhållanden som just nu inte gör det möjligt att utföra arbetet på ett sådant sätt som skulle stämma överens med deras yrkesetik och klienternas behov. Av informanterna upplever 43 procent ständig oro för vårdens kvalitet.
SuPer frågade i januari–februari 2026 sina medlemmar som arbetar inom tjänsterna för äldre huruvida de upplever att deras arbete är belastande, hur väl de trivs i sitt arbete och vad de anser om kvaliteten i den vård som ges. Det inkom 3 817 svar på enkäten och resultaten jämfördes med siffrorna från utredningarna som SuPer gjorde åren 2024, 2020 och 2016.
Resultaten för 2026 var till många delar sämre än de från 2024. Detta är ett bakslag, eftersom man då hade sett en förbättring i resultaten jämfört med enkäterna från 2016 och 2020. Lagstiftningen om personaldimensionering inom serviceboende med heldygnsomsorg trädde i kraft i oktober 2020, vilket gav fart åt förbättring av resultaten till år 2024.
– Minskningen av personaldimensioneringen och besparingsåtgärderna har drivit tjänsterna för äldre i kris, konstaterar SuPers ordförande Päivi Inberg.
I synnerhet nyckeltalen för kartläggning av belastningen på arbetsplatsen har försämrats jämfört med resultaten från år 2024. Av informanterna upplevde 69 procent att personalstyrkan vid arbetsenheten är för liten, medan 76 procent tyckte att arbetstempot på arbetsplatsen har blivit högre. Både den fysiska (71 procent) och den psykiska (86 procent) belastningen i arbetet hade ökat. Av informanterna uppgav 37 procent att de aldrig har tillräckligt mycket tid för klienterna. Indirekta arbetsuppgifter, såsom städning, tvätt och köksarbeten, tog tid från det vårdarbete som görs med klienterna. 72 procent av informanterna utförde dessa arbeten under många arbetsskift.
Endast 31 procent av informanterna trodde att deras hälsa medger att de fortsätter i sitt nuvarande arbete ännu om två år, vilket var färre än för två år sedan. 64 procent av informanterna skulle inte rekommendera sitt arbete för närstående eller bekanta, vilket är en mindre andel än för två år sedan.
”Inom äldreomsorgen arbetar yrkeskunnig och engagerad personal som har en stark vilja att utföra sitt jobb på ett högkvalitativt sätt, men den ständiga brådskan och etiska belastningen gör detta omöjligt.”
– Päivi Inberg
Ordföranden Inberg berättar att även om klienterna uppskattar den vård de får och personalens kunnande uppfyller de krav som arbetet ställer, upplever vårdarna själva att den vård de ger inte uppfyller vare sig deras egna eller de lagstadgade kvalitetskriterierna.
– Inom äldreomsorgen arbetar yrkeskunnig och engagerad personal som har en stark vilja att utföra sitt jobb på ett högkvalitativt sätt, men den ständiga brådskan och etiska belastningen gör detta omöjligt. Tyvärr blir det i dessa förhållanden också allt svårare att uppskatta de positiva sidorna i arbetet.
I utredningen frågades också om informanternas upplevelser om begränsningsåtgärder på arbetsplatsen och om att anmäla missförhållanden. Som exempel på begränsningsåtgärder nämndes användningen av sänggrindar, hygienoverall eller grenbälte. 73 procent av alla informanterna och nästan samtliga informanter som arbetar inom serviceboende med heldygnsomsorg uppgav att de varit tvungna att använda restriktionsåtgärder i sitt arbete.
Anmärkningsvärt var att 38 procent av de informanter som arbetar inom gemenskapsboende och 23 procent av de informanter som arbetar inom hemvården uppgav att de varit tvungna att använda begränsningsåtgärder för klienterna, trots att begränsningsåtgärder inte borde användas alls inom dessa tjänster. Att öka personalstyrkan var det vanligaste förbättringsförslaget som lämnades i svaren för att minska användningen av begränsningsåtgärder. Även att klienterna placeras i rätt enhet utifrån vårdberoendet skulle minska användningen av begränsningsåtgärder.
”Gjorda anmälningar måste alltid tas på allvar och de måste också leda till förbättringar på arbetsplatserna.”
– Päivi Inberg
59 procent av informanterna hade inte utövat sin anmälningsskyldighet enligt lagen om tillsynen över social- och hälsovården, eftersom de inte upptäckt missförhållanden på arbetsplatsen. Av dem som hade gjort en anmälan uppgav bara en dryg fjärdedel att anmälan hade haft någon effekt. 16 procent av informanterna uppgav sig ha upptäckt ett missförhållande eller en lagstridighet, men att de inte gjort en anmälan. Den största anledningen till att inte göra en anmälan var rädslan för konsekvenser.
– Anmälningsskyldigheten enligt lagen om tillsynen över social- och hälsovården är välkänd bland vårdpersonalen. De flesta informanterna som upptäckt ett missförhållande på sin arbetsplats har också gjort en anmälan, men denna siffra borde vara 100 procent, påpekar Inberg. – Det måste alltid vara tryggt för arbetstagaren att göra en anmälan om missförhållanden. Rädslan kan minskas genom att öka öppenheten och tilliten. Gjorda anmälningar måste alltid tas på allvar och de måste också leda till förbättringar på arbetsplatserna.
Arbetet med äldre upplevs som mycket betydelsefullt och vårdarna beskriver sitt arbete som värdefullt. Klienterna är den överlägset bästa delen av arbetet; 73 procent av informanterna uppgav att klienterna är det största glädjeämnet i arbetet. Arbetet upplevs som mångsidigt och självständigheten anses vara arbetets styrka, men belastningen är så hög att den hotar hållbarheten hos de positiva sidorna. Arbetet har en stark inre betydelse för arbetstagarna, men den strukturella brådskan förhindrar vårdarna från att utföra en etiskt högklassig vård och ökar viljan att byta bransch.
Publicerad på svenska 14.4.2026.
Mer information
