En värdig ålderdom är ingen teknisk prestation
Var och en av oss hoppas få åldras tryggt och värdigt. Vi vill ha en människa nära oss – inte bara en apparat. Även om teknologin inom vård och omsorg kan underlätta klientens vardag och öka säkerheten, får inte en enda utbildad vårdare längre försvinna från arbetet.
Regeringen föreslår att teknologi ska räknas in i personaldimensioneringen, vilket i praktiken innebär att den redan låga miniminivån sänks ytterligare. Det är viktigt att komma ihåg att den nuvarande lagstadgade minimidimensioneringen på 0,6 inte är en rekommendation, utan just ett minimum. Den utgör en absolut nedre gräns som ska trygga klientsäkerheten och vårdarnas arbetssäkerhet i de enheter där annan lagstiftning om tillräcklig personal inte följs eller där rekommendationerna tidigare inte har efterlevts.
I verkligheten ska personaldimensioneringen fastställas enligt klienternas vårdtyngd. Det är också något som arbetstagarna har rätt till utifrån arbetarskyddslagstiftningen.
”I praktiken skulle lagändringen innebära att en vårdare försvinner i ett boende med heldygnsomsorg för 25 äldre personer.”
Päivi Inberg
Regeringen avser nu att urholka den lagstadgade minimipersonaldimensionering som redan från början har varit otillräcklig. I praktiken skulle lagändringen innebära att en vårdare försvinner i ett boende med heldygnsomsorg för 25 äldre personer. Det skulle betyda en vårdare mindre som kan hjälpa till med hygien, påklädning och måltider.
Det skulle också minska vårdarens närvaro i livets mest känsliga stunder – i palliativ vård och när en orolig äldre person behöver lugnas och bemötas mänskligt. Vårdarna säkerställer en trygg läkemedelshantering, uppfriskande utevistelser och sociala aktiviteter – sådant som teknologin helt enkelt inte kan ersätta.
Regeringens förslag uppskattar att de besparingar som teknologin medför uppgår till 51 miljoner euro genom en personalminskning på 800 vårdare. Ännu år 2025 var uppskattningen cirka 35 miljoner euro och 600 vårdare. I verkligheten uppstår dock inga besparingar när personalens belastning ökar, vårdkvaliteten försämras och felen blir fler. Detta beaktas inte i förslaget.
Beslutsfattare talar ofta om teknologi inom social- och hälsovårdssektorn, men glömmer dem som faktiskt använder teknologin – vårdarna. Utan delaktighet och förståelse för vardagens behov kan tekniken belasta mer än den hjälper.
Publicerad på svenska 23.3.2026.
Text
