Professor emeritus har rätt: hemvården ersätter inte heldygnsomsorg
Marja Jylhä, professor emeritus i gerontologi, kritiserar i en färsk intervju Norra Savolax välfärdsområdes beslut att rikta jättebesparingar i synnerhet till tjänsterna för äldre (Savon Sanomat 9.9.2026). SuPer stämmer in i Jylhäs oro. Äldres behov av vård och omsorg i Norra Savolax, liksom i hela Finland, växer kraftigt i takt med att antalet personer över 85 år och därmed även antalet personer med minnessjukdomar ökar. Att minska på heldygnsomsorgen står i skarp kontrast till det verkliga servicebehovet.
Hemvård och serviceboendet med heldygnsomsorg är inte alternativ till varandra, utan båda behövs. Att öka resurserna för hemvården är ett värdigt mål, eftersom det då stöder äldre i att bo hemma längre. Med regelbundna besök och planerat stöd kan många äldre framgångsrikt fortsätta bo självständigt hemma i åratal. Jylhä förklarar dock i intervjun på ett mycket förtjänstfullt sätt varför hemvården inte kan ersätta serviceboende med heldygnsomsorg. Personer med svår minnessjukdom och stort hjälpbehov, det vill säga de allra sköraste människorna, behöver kontinuerlig omvårdnad och tillsyn. Några få hembesök om dagen räcker inte längre till för deras ändamålsenliga vård.
”De drastiska nedskärningar som nu görs raserar de bärande strukturerna i den finska äldreomsorgen.”
Päivi Inberg
De drastiska nedskärningar som nu görs raserar de bärande strukturerna i den finska äldreomsorgen. De så desperat behövda vårdhemmen körs ned, trots att behovet av dem inte minskar. Såväl patienter som vårdare flyttas från den heldygnsanpassade vårdformen till hemvården för skenbara besparingars skull, men eftersom det faktiska vårdbehovet inte minskar alls genom dessa förändringar uteblir också besparingarna. Jylhä hänvisar i intervjun till THL:s nationella genomsnitt för enhetskostnader, med vilka man kan räkna ut att redan fyra hembesök per dygn gör att vårdens totalkostnad är densamma som inom intensifierat serviceboende. Vid placering på sjukhus, när det inte längre finns tillräckligt med ändamålsenliga vårdplatser att tillgå, är vårdkostnaden för den äldre redan dubbelt så stor.
Men stort är också det dolda priset för besparingsåtgärderna, som kommer att betalas i form av minskad attraktionskraft och förmåga att behålla personal inom vårdsektorn. Enligt en medlemsutredning som SuPer publicerade våren 2026 övervägde nästan en fjärdedel av de som arbetar inom äldreomsorgen att byta bransch ständigt och upp till hälften emellanåt. De kraftiga personalminskningarna och den ökade arbetsbördan för dem som blir kvar är rena giftet för branschen just nu.
Behovet av vård minskar inte – tvärtom. Det är lätt att få till stånd besparingar genom att lägga ner tjänster, men att återställa dem är betydligt svårare. De nedskärningar som nu görs inom äldreomsorgen lämnar efter sig en servicebrist som tar åratal att åtgärda och som i slutändan blir dyrare än att förebygga den.
Text
