Bakom den lagstridiga uppsägningen låg en långvarig mobbning på arbetsplatsen.

Närvårdaren hade arbetat i flera år på ett privat servicehus för äldre när en ny chef för enheten tillträdde i början av år 2018. Snart utsattes närvårdaren för en speciell övervakning från den nya chefens sida efter att närvårdaren hade tagit upp brister i läkemedelsförsörjning och på de boendes hygien. På denna arbetsplats lånade de boende till exempel starka smärtmediciner av varandra.

Arbetsgivarens utredning kom av sig

I augusti 2019 gav arbetsgivaren närvårdaren en skriftlig varning efter en anmälan från en anhörig och en arbetskamrat. Arbetsgivaren borde ha tagit reda på om påståendena stämde men så gjordes inte, och närvårdaren fick inte ge sin version om saken.

Samtidigt talades det om att chefen hade pratat i nedsättande ton om närvårdaren och uppmanat andra att bevaka närvårdarens arbete.

Mängden anmälningar växte

Nästa år fick närvårdaren en till varning. Orsaken till den var påståenden om olämpligt beteende och en avvikelseanmälan om en flera månader gammal situation som inte tidigare hade hanterats. Inte heller den här gången utredde arbetsgivaren riktigheten i påståendena som framkom i anmälan.

Efter detta gjorde arbetskamraterna på uppdrag av chefen flera anmälningar om närvårdaren. En del av anmälningarna gällde händelser som skett för länge sedan. Närvårdaren fick höra påståendena om sig först under rättegången. Strax efter andra varningen avslutades närvårdarens anställning.

Arbetsgivaren dömdes till ersättningar

Enligt tingsrätten hade arbetsgivaren inte behandlat arbetstagarna rättvist. De övriga vårdarna fick inga påföljder av att de inte enligt arbetsgivarens instruktioner omedelbart hade reagerat på missförhållanden i arbetet som de upptäckt utan gjort anmälningar i efterhand med en lång fördröjning.

Varningar som närvårdaren fått ansåg rätten vara ogrundade. Dessutom borde arbetsgivaren innan uppsägningen ha utrett om närvårdaren kunde ha placerats till en annan enhet.

Tingsrätten dömde arbetsgivaren till att betala närvårdaren ersättningar för sammanlagt drygt 28 000 euro inklusive dröjsmålsränta. Dessutom fick närvårdaren av staten 3 000 euro i ersättning eftersom rättegången hade skjutits upp.

Hovrätten ändrade inte tingsrättens dom så arbetsgivaren ålades att betala ersättningarna i sin helhet.