Kolumn: Förbundet hjälper året runt
Du som läser den här artikeln hör redan till förbundet, tack för det. Alla dina arbetskamrater hör inte, och därför skriver jag det här så att det ska öppna ögonen en smula.
Ja, varför höra till förbundet? Många tänker att varför skulle jag gå med, jag klarar mej ju bra utan. Emellertid är dagens problem annorlunda än förr. Etos inom vården och omsorgen har förändrats. Nu ska vården och omsorgen ge resultat, vara lönsamma och mätbara. Problemet är att det inte finns mätare som kan mäta de här sakerna. Bristerna i mätsystemen och deras ofullkomlighet leder till att de enda mätarna som nu beaktas är pengar, som har samma värde för alla. Det här åstadkommer många problem för arbetsgivarna och därmed också för arbetstagarna. Här hjälper förbundet.
Sommaren är i sin blomning och semestertiden på sin kulmen och ändå fungerar allt, både i superiternas arbete och i förbundet. Förbundets kansli håller stängt under sommaren, men jouren fungerar så att du som medlem ska få ordentlig service året runt. Det är bra, för sommaren garanterar inte att det inte kan uppstå problem i arbetet, vilket vi är väl medvetna om på SuPers kansli. De problem medlemmarna kommer till förbundet med blir bara värre och mer komplicerade hela tiden. Det känns som om en arbetstagare eller dess representant och arbetsgivaren inte uppnår ordentlig samtalskontakt i tid, vilket är verkligt förargligt. Många problem kan lösas innan de kör ihop sig. Man kan till och med konstatera att problematiska situationer som orsakas av bland annat löneutbetalning under semestern, fastställande av semestertidpunkter och arbetsavtal på visstid absolut kan lösas i tid om bara viljan finns. Lyckligtvis har flera av våra medlemmar förstått att kontakta förbundet i tid och problemet har kunnat åtgärdas. Så har anställningen fortsatt och en innestående lön har betalats. Många motsvarande ärenden framskrider inte för en som inte hör till förbundet innan denna för ärendet till rätten.
Jag funderade över vad vi kan göra som förbund, för att en enskild medlem inte ska behöva efterlysa sådant som vi redan under förhandlingar på förbundsnivå har avtalat om och som har skrivits in i kollektivavtalet eller rentav i lagen. Det är inte trevligt eller rätt att en anställd ska vara tvungen att insistera på sina rättigheter och nästan få magsår när han eller hon inte vet hur ärendet ska skötas. Jag antar att ingen avsiktligt vill tillfoga någon extra arbete, och en arbetsgivares önskan är knappast att försvåra en problemsituation. Kollektivavtalen är utan tvekan ofta besvärliga om man inte är en erfaren expert. Här ligger faktiskt pudelns kärna: det finns expertis inom förbundet, och samma sak måste också finnas på arbetsgivarsidan. Visserligen kan arbetsgivaren ha en annan syn på saken, men just därför behövs en samtalskanal. En förhandling på förhand är det enda förnuftiga sättet att sköta ärendena innan de förvärras. Den lokala förtroendemannen känner funktionerna på den aktuella arbetsplatsen och är också expert på arbetets innehåll. Det här gör att förhandlingarna kan föras på ett förnuftigt sätt och i gott samförstånd. Så här är det emellertid inte alltid, och därför måste problemen lösas av förbundet. En enskild medlems enda trygghet är förbundet när ingen annan finns.
I regel går allting bra, men det är oroande att antalet tvistefrågor bara ökar. Det tar resurser från arbetet med att utveckla innehållet i arbetet, vilket bör vara en prioritet för alla. När arbetet utvecklas ökar också lönsamheten och produktiviteten.
Med önskan om fortsatt sommar, Silja