Nollavtal och timavlönade anställda

Nollavtal har blivit klart vanligare inom vårdsektorn under de senaste åren. I ett nollavtal har antalet veckotimmar för en arbetstagare avtalats exempelvis till mellan noll och 38 timmar, och arbetsgivaren är inte skyldig att erbjuda arbetstagaren några arbetstimmar alls. Som arbetstid antecknas i nollavtal ofta att personen kallas till arbete vid behov, vilket också innebär att arbetstagaren inte har automatisk skyldighet att gå till jobbet, utan de arbetsskift som görs, avtalas separat.

Nollavtal förknippas med många missförhållanden, och därför har SuPer en negativ inställning till ingående av nollavtal. Arbetstagare kallas ofta till arbetet med kort varsel, och om arbetstagaren tackar nej till arbetet, kan det hända att han eller hon inte erbjuds arbete i fortsättningen eller att arbetstimmarna blir färre. Lön betalas endast för gjorda arbetstimmar, vilket ger arbetsgivaren möjlighet att kringgå bland annat skyldigheter i anslutning till lön för sjuktid och semester och att minska lönekostnaderna.

SuPer rekommenderar att arbetstiden för deltidsanställda arbetstagare i stället för nollavtal definieras i arbetsavtalen så att man åtminstone avtalar om ett visst minimiantal timmar.   

Lönen till timanställda arbetstagare ska betalas ut minst två gånger per månad.