Främjande av likalön

Mäns och kvinnors rättigheter och skyldigheter är i regel lika enligt lagarna. Män och kvinnor har dock i praktiken olika ställning på bl.a. arbetsmarknaden. En kvinnas euro är fortfarande cirka 80 cent och gravida arbetstagares anställningsförhållanden avslutas utan godtagbara skäl.

Finlands regering startade år 2005 Likalönsprogrammet i syfte att minska löneskillnaden mellan kvinnor och män från 19 till 15 procent fram till år 2015. Den genomsnittliga löneskillnaden har emellertid minskat med bara en procentenhet under 2006–2009, vilket innebär att man inte kommer att uppnå programmets mål. Med den här takten tar det över 50 år att korrigera löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Trots att lönediskriminering är förbjuden enligt jämställdhetslagen, har vi i Finland en lång väg kvar till en jämlik lönesättning. Segregationen, dvs. en indelning av yrken, branscher och uppgifter i kvinnliga och manliga arbeten, är ett hinder för kvinnors löneutveckling. För att lönejämlikheten ska förverkligas borde man även utföra lönejämförelser över kollektivavtalsgränserna i Finland.

Bestämmelser om jämlikhet mellan könen finns i jämlikhetslagen. Jämställdhetsombudsmannen och arbetarskyddsmyndigheterna övervakar att lagen följs.
Jämställdhetslagen förbjuder både direkt, dvs. diskriminering som direkt baseras på kön, och indirekt diskriminering. Indirekt diskriminering är bl.a. att en arbetstagare inte väljs till en tjänst på grund av att hon är gravid. Indirekt diskriminering innebär bl.a. att rikta in permitteringar endast till en kvinnodominerad arbetstagargrupp och inte omfatta en mansdominerad arbetstagargrupp i permitteringarna, ifall det inte finns ett godtagbart skäl för detta. Indirekt diskriminering är även att arbetstagaren försätts i en ofördelaktigare ställning på grund av föräldraskap eller familjeförsörjningsskyldighet.

Enligt jämställdhetslagen är arbetsdiskriminering även att arbetsgivare inte ingriper i trakasserier på grund av kön som de har blivit informerade om.
En av jämställdhetsarbetets uppgifter är att väcka diskussion om jämställdhetens tillstånd och t.ex. ställa frågor om huruvida det är motiverat att lönerna i kvinnodominerade branscher som kräver utbildning är lägre än inom industrin där uppgifterna kräver mindre utbildning.